2b. Skaft, fortsättning

De åtta kanterna hyvlas lite till och ämnet är nästan runt. För att få det riktigt bra så har jag gjort ett litet verktyg. Jag borrade ett 15 mm hål i en bit ek, klöv ekbiten på mitten, la i ett grovt sandpapper (~40) och vips så har jag ett bra sliphandtag för att göra rundstav!

Jag satte fast ämnet i en borrmaskin och körde på. Stavarna blir runda! Sen körde jag en vända till med finare papper (180).

2c. Skaft, rätning, profil och vikt.

Skaften blir runda, men lite skeva. Jag värmer dem med ånga och böjer dem raka.
De bakre 2/3 av skaften hyvlas till en jämn avsmalning mot nockens 3/8". In i borrmaskinen och finputsa dem igen!

Draglängden planeras till 36", så skaften kortas till 37,5", vilket ger plats för en 1/2" djup nock och 1" material för att fästa spetsen.
Jag gör tre pilar till att börja med, och vikten ligger mellan 838-849 grain. Jag vet inte vad spetsarnas vikt kommer att ligga på, men jag antar att de väger mer än 150 grain, så pilarna kommer att bli tyngre än minimivikten!

Har inte tillgång till horn, men väl till gammalt piano på skroten. Plockar bort elfenben från några tangenter. Skivorna är platta, 2" långa och 1/8" tjocka. Jag limmar ihop dem två-och-två med vattenfast snickarlim.

Nästa steg blir att märka ut var skivorna ska sättas på plats. Ett fint sågsnitt läggs parallellt med fiberlagren. Nocken ska senare filas in tvärs sågsnitt, skiva och fiberlager.

3b. Nock, inpassning av skivan

Benskivorna är 2/8" tjocka och sågspåret mycket smalare. Det sågade spåret breddas först med sandpapper, sedan med en flatfil som bara råkar vara 2/8" tjock!

Till sist en kontroll av att skivan sitter väl på plats.Skivan limmas med vattenfast snickarlim och limfogarna pressas ihop lagom mycket tvingar.

Nu är det bara att vänta på att limmet ska torka.

3d. Nock, rundning

Tvingarna plockas bort och de utstickande delarna av skivan sågas bort. Därefter filar jag ned skivan jämns med skaftet, både längs med och på skaftets ände. Jag avslutar med sandpapper.
Nocken ska vara halvklotformad, och för att få till ett snyggt halvklot så ritar jag en ring runt skaftet på 3/16"(halva diametern 3/8") avstånd från änden.

Först filar jag en halvcirkel över skivan, sedan en till tvärsöver skivan, och sedan är det inte mycket kvar att fixa till innan det blir ett halvklot. För att få det jämnt och fint avslutar jag med sandpapper.3e. Nock, nockskåran

Nockskåran ska ge plats för strängen men inte mycket mer. Skåran är inte så pass djup och tajt att pilen kommer att sitta fast på strängen, utan man blir tvungen att nypa fast den mellan pek- och långfinger när man ska skjuta. Den tjockaste sträng jag kommer att skjuta pilarna med är en ~3,5 mm tjock linnesträng så nocken avpassas till den.

Först sågar jag ett litet jack som styrhjälp för den runda filen som jag ska använda. Nästa steg är att fila ut skåran, och här använder jag en sågkedjefil. Och så lite sandpapprande på slutet.
Vips är de förstärkta nockarna färdiga.

4. Ytskikt

Jag träffade Rolf Kraak från Gutars Bågskyttar i september. Då vi sköt på samma tavla av blå byggskiva så brände mina pilar fast, men inte hans. Skillnaden berodde på att han bara behandlat sina pilar med rå linolja, medan jag hade ett yttre lager av härdande olja. Ska prova hans recept!

Värm upp rå linolja, men se till att den inte blir för varm! Jag gör ett vattenbad, då begränsas temperaturen till 100°C.

Pilarna penslas på med den heta oljan. Hmm, träet suger inte upp oljan så bra. Kommer på att Asp har slutna celler och då blir det ingen olja på djupet.
Lägger på två lager Liberon Finishing Oil som vanligt. Nästa gång jag gör furuskaft ska jag använda varm linolja igen.5a. Fjädring, fjäderprofilerna
Fjädrarna ska bli 7 3/8" långa, 5/8" höga och ha triangulär profil. Jag räknar med att det räcker med 1/8" på varje sida av profilen för att börja och avsluta lindningen.

På mina tidigare pilar har jag limmat fast fjädrarna först och sen klippt ut profilen, men resultatet har inte blivit helt bra. Det är lätt att saxen skjuter fjädern framför sig och en tänkt rak linje blir vågig. Jag ska försöka med en teknik som jag såg på YouTube.

1.Först tejpar man fast en längd maskeringstejp, med den klibbiga sidan uppåt.
2.Fäst fjädern rak längs med tejpen.
3.Lägg en ny tejpremsa över fjädern.
4.Rita ut profilen direkt på tejpen.
5.Klipp ut profilen med sax, och det är först här man märker fördelen med metoden! Det går att klippa väldigt kontrollerat.
6.Dra bort maskeringstejpen.

Resultat: Nio nya fjäderprofiler.På de första BLBS-pilarna jag gjorde så blev fjädrarna lite större och ojämnare än specen, men om jag ska kunna jämföra resultaten med övriga medlemmar i EWBS så måste jag ha likadana pilar. Nästa batch gjorde jag exakt enligt minimimåtten.

Skillnaden i prestanda var stora. De nedre fick jag iväg maximalt 173 m, och de övre 198 m med samma båge och vid samma tillfälle.5b. Fjädring, limma profilerna

Jag märker ut på pilarna var fjädrarna ska placeras. Fjädern kommer att sluta 1 1/2" från nocken vilket ger lagom plats för fingrarna då jag skjuter. Fjäderna placeras med hjälp av en hemmabyggd bigjig på 120° avstånd runt pilen.

Limmet är superlim i gelform. Jag har provat med vanligt superlim, men då är det svårare att få en täckande limfog längs hela fjädern. En liten tub (18 kr på Biltema) räcker till alla pilarna.Fjäderprofilernas ändar putsas så att de anslutar följsamt till skaftet. Jag lägger lim runt skaftet där lindningen ska börja, låter tråden fästa och lägger tråden i skarp vinkel första varvet. Varven därefter kommer att täcka första varvets tråd och på så sätt både låsa och dölja trådänden. Sen påbörjas stigningen genom fjädrarna. Det kan ta ett tag att få till lagom jämn stigning, men det är bara att linda upp och börja om ifall det blir fel. Avslutningen lindas bara runt och låses fast med lim.

Tre pilskaft med lindade fjädrar. Ungefär 4 varv per tum, röd silkestråd.5d. Fjädring, skydda lindningen

De gånger jag lindat fjädrar utan att skydda lindningstråden så har tråden gått av efter några skott. Jag har provat att använda tjockare tråd och den håller bättre, men den river rejält både på knogar och båge. Ett traditionellt sätt att skydda lindningen har varit att bestryka tråden med lämplig gucka. Eller så har den delen av skaftet som ska fjädras bestrukits med guckan, fjädrarna har tryckts på plats, och lindningen har skett på befintlig gucka. Oavsett vilket blir resultatet detsamma: Fjädrarna sitter ordentligt på plats.

På pilarna från Mary Rose användes ett klet som innehöll Verdigris, ett grönt giftigt pigment som består av kopparacetat. Den övriga blandningen kan ha bestått av en blandning av bivax, terpentin och kåda. Lätt att stryka på, och när terpentinen avdunstar så hårdnar guckan. Avsikten kan ha varit att få fjädrarna att motstå insektsangrepp under lagring innan strid.
Här är en länk till hur man kan göra egen Verdigris: http://sca.livingpast.com/verd.html

Kopparacetat är riktigt giftigt, och det tar lång tid att framställa så jag tar en annan väg. Jag blandar vitt vattenfast trälim med grönt betspulver och använder en pensel för att stryka min gucka på lindningen.

Underst visas en pil från Mary Rose med ursprunglig gucka.6a. Spetsar, Tudor bodkins

Bodkin, engelskt namn på en medeltida spikformad pilspets, ofta fyrkantigt tvärsnitt. Under 1500-talet, Tudorperioden i England, användes vad som nu kallas "Tudor bodkins". De hade ett mer korsformat tvärsnitt än tidigare spetsar och för att få till formen var smeden tvungen att använda ett pressverktyg. Fördelarna med det var att det gick åt mindre _meta_ll och att de gick snabbare att producera. Lättare spetsvikt innebär också en längre räckvidd.

Spetsarna på bilden är handsmidda, härdade och väger 150, 160 respektive 170 grain. Spetsarnas holkar är ~20 mm djupa, bredden på holkens bas är något mindre än 1/2". Jag mäter upp 20 mm från skaftens ände och rullar skaften under en vass kniv. På så sätt får skaften ett skarpt rakt snitt som ska bli skuldran. Mitten på skaftets ände märks ut med en liten prick. Sen är det bara att karva bort allt trä från skuldran till pricken.

Den lättaste spetsen placeras på det tyngsta skaftet och vice versa. Spetsarna vrids på plats, tas bort, och då ser man var man ska ta bort mera trä. Till slut passar de ganska bra.6c. Spetsar, limning

När spetsarna passar bra på skaften så filar jag bort de yttersta 2-3 mm på skaften för att det ska skapas en limficka längst in i holken. Om man inte gör det så kan limningen bli besvärlig. Utan limficka kan det bildas ett mottryck som sakta skjuter ut skaftet då limmet härdar.

Andra bilden, där man ser limfickan på en limmad bodkin i genomskärning, har jag tagit från videon "Forging Medieval Arrow Heads". Se http://www.youtube.com/watch?v=2zcJeqGiSdc. Väl investerade pengar(£20) ifall man vill ha tag på bodkins!

Jag använder tvåkomponentsepoxy för att få spetsarna att sitta rejält. Holken avfettas med Aceton, och skaften stryks med ett tunt lager lim. Holken fylls med lite lim, och spetsen trycks på plats. Det lim som pressas ut torkas bort med papper. Pilarna ställs upp med spetsen nedåt så att skaften hålls på plats av sin egen tyngd under tiden som limmet härdar.7. Färdiga, uppmätning inför första test

Mina EWBS Livery Arrows är klara!

Imorgon ska jag ut och provskjuta dem. Jag tar med mina gamla BLBS Standard Arrows så att jag har något att jämföra med. Inför provskjutningen har jag passat på att mäta upp vikt och spine, och här är resultaten:

Vikt: I och med att jag matchade tyngsta spets mot lättaste skaft så blev de ganska lika i vikt. Alla hamnade mellan 1054-1057 grain, vilket är 80 grain mer än minimivikten men helt OK. Det innebär att jag kan korta dem någon tum vid behov och ändå hålla dem över 980 grain.
BLBS-pilarna ligger mellan 830-965 grain.

Spine: Jag har alltid hört att så tjocka pilars spine alltid är tillräckligt hög även för de tyngsta bågar, men jag tänkte mäta i alla fall. Man låter pilen som ska mätas vila på två fasta punkter, tynger ned mitten med 2#-vikt och mäter hur mycket pilen böjs ned. För vanliga 28" skaft brukar man ha punkterna 26" från varandra, så antingen testar jag pilarna med 26" avstånd, eller så testar jag med punkterna 1" från vardera pilände. Jag tror att det senare ger ett mer relevant resultat.
Spine(26") = ~200#
Spine(34") = ~85#
Jämfört med mina äldre BLBS-pilar(spine(34") = ~40-50#) så är de rejält styvare.

På bilderna ses de nio pilarna inför provskjutningen. 3 gamla BLBS, 3 nyare BLBS och de tre EWBS Livery.7. Färdiga, test

Pilarna flyger mycket stabilt och det känns som om de passar bättre i spine till bågarna än BLBS-pilarna. Jag sköt en serie med 85#-bågen och två till med den starkare bågen. 85#-bågen vann!
Resultaten blev:
Standard arrow: 178 m / 195 yards
Livery arrow: 162 m / 178 yards.

Den starkare bågen har tidigare legat på +100# och skickat standard arrows mellan 215-230m, vad har hänt? Jo, den var för stel i handtaget, togs ned där och tappade några pund, men det stora misstaget jag gjort var att inte ytbehandla bågen samtidigt som den fått stå i ett ouppvärmt garage någon månad sen dess. Den har ökat i vikt och fuktighet, samtidigt som den minskat i styrka. Måste ta in den för torkning och provar pilarna igen efter det.